Jag måste få skriva av mig och få försvara mig lite grann..
Först occh främst ska jag erkänna att jag inte varit en respektfull flickvän de senaste! Jag har gjort mina fel och misstag. Absolut inget som jag gjort med flit och det har aldrig varit min mening att såra någon! Jag är hemsk ledsen för allt det!
Sen tycker jag att folk dömer mig lite efter vad de hört från Eric. Allt han säger säger han ju bara för att han är sur på mig för att jag tyvärr inte kan älska honom mer. Allt som hänt mellan oss är ju faktiskt inte bara mitt fel som jag hoppas folk förstår? Hade Eric betett sig som han borde och lyssnat på mig från början så hade jag kanske orkat kämpa ett tag till.. Tyvärr så ledde detta till att jag borjade må sämre och sämre och insåg att om jag vill behålla mitt barn så behöver jag börja tänka på mig själv lite och det gjorde jag. Förklarade även detta för Eric. Istället för att hjälpa mig och försöka lämna mig ifed så blev han mer och mer tjatig.. Jag borde kanske orkat med det men tyvärr så gör jag inte det! Han började tycka mer och mer synd om sig själv och fick mig att få dåligt samvete för att jag inte kunde finnas där för honom. Till slut klarade jag helt enkelt inte mer och så är det bara!
Detta var visst svårt att acceptera för honom och istället för att försöka låta mig vara så börjar han bete sig illa istället.. Kalla mig elaka saker som fitta, känslokall, idiot, och mycket mer! Han har även sagt att han inte vill ha med varken mig eller barnet att göra och bett mig göra abort. Sen dagen efter komma och tro att han kan få vara med och ha vårdnad om barnet? Beter man sig som en idiot så får man skylla sig själv! tycker jag..
Sen alla ni som dömer mig utan att känna mig kan ju bara lägga ner och ta reda på fakta innan ni lägger er i någont som ni inte har en aning om.. Självklart tycker Eric jätte illa om mig och jag har verkligen inte behandlat honom med den respekt jag borde, Men jag menar bara att man är två om vissa saker..
Just nu har jag varken tid, ork eller lust att bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Det enda jag verkligen bryr min om är Mitt barn och de vänner plus familj som får mig att må bra nu. Ni vet vilka ni är och jag älskar er!
Tack för mig!
/ A
26